Dimma
*Genom dimmiga vyer ser jag min värld.
Allt finns där, bakom den där gråa slöjan,
den där mjuka, fluffiga, gråa slöjan.
Där bakom är allt tryggt och säkert.
Under den rullar vardagen på som vanlig.
Ibland känner jag för att kika ut,
men jag vågar inte mer är en snabb titt.
Där utanför är det så vackert, så spännande.
Världen ser helt annorlunda ut, så färgsprakande.
Livet utanför lockar mig och det skrämmer mig.
Utanför är det inte längre tryggt och säkert,
men det är spännande och facinerande.
Jag vet att dagen kommer då slöjar åker av.
Då jag kan se allt men nya, klara ögon.
Jag ser fram emot den dagen, jag längtar.
Bara den inte kommer allt för snart.*
Allt finns där, bakom den där gråa slöjan,
den där mjuka, fluffiga, gråa slöjan.
Där bakom är allt tryggt och säkert.
Under den rullar vardagen på som vanlig.
Ibland känner jag för att kika ut,
men jag vågar inte mer är en snabb titt.
Där utanför är det så vackert, så spännande.
Världen ser helt annorlunda ut, så färgsprakande.
Livet utanför lockar mig och det skrämmer mig.
Utanför är det inte längre tryggt och säkert,
men det är spännande och facinerande.
Jag vet att dagen kommer då slöjar åker av.
Då jag kan se allt men nya, klara ögon.
Jag ser fram emot den dagen, jag längtar.
Bara den inte kommer allt för snart.*
Typiskt
Nu sitter jag här och snorar igen. Suck! Förklyd igen. Det är aldrig så att jag är sjuk på riktigt. Inte så sjuk man får ligga i sängen hela dagen kolla på tv, läsa, lyssna på bra musik och bara mysa. Nej då! Men inte är man frisk heller. Med en värkande hals, känns typ som om jag svalt taggtråd, och rinnande näsa får man ändå pallra sig upp klockan sju för att gå till skolan. Sedan när skolan väl är över tänkar man; skönt nu kan jag äntligen slappa lite! Men nej inte nu heller. Då har man ju massvis att plugga. Det är ingen som bryr sig om att jag har en lita kråka i näsan. Inte ens jag själv. Nej allt ska rulla på precis som vanligt. Jag har massvis att göra. Fullt upp hela tiden som vanligt. Inte många minuter över. Och inte ens för en enda liten sekund har man tid att vara, just det sjuk.
Höst
Nu är det höst! På riktigt höst. Innan har det bara varit lite på låtsas, men nu är det höst, på riktigt! Löven är inte längre gröna utan gula, röda, bruna och virvlar omkring i blåsten. Idag gick jag upp klockan 6 och det var mörkt väldigt mörkt. Sedan bar det av till Skara för att spela match nummer tre i junior SM steg 1. Så hela denna helgen har varit fullspäckad med handboll, handboll och lite mer handboll. Blandat resultat, men jag får väl vara nöjd med tanke på förutsättningarna...
Blå och med ett enormt smärtande ben, eller rumpa kanske det mer är, jag vet inte. Lårkakor gör i alla fall oförskämt ont! Inser att jag har massvis av vettigare saker att göra, typ plugga, men vem orkar det. Föresten är det ingen idé att börja. Ska snart sticka iväg till stallet... Hur det nu ska gå!? Aja det löser sig!
Hösten i bilder
Blå och med ett enormt smärtande ben, eller rumpa kanske det mer är, jag vet inte. Lårkakor gör i alla fall oförskämt ont! Inser att jag har massvis av vettigare saker att göra, typ plugga, men vem orkar det. Föresten är det ingen idé att börja. Ska snart sticka iväg till stallet... Hur det nu ska gå!? Aja det löser sig!
Hösten i bilder
Jag <3 Polaroid
Jag vill ha en polaroidkamera! Älskar känslan i polaroid bilder. Den är fan oslagbar. Jag måste få tag i en. Det tror jag i och för sig inte är sådär jättesvårt. Finns massvis om man söker på blocket, ebay eller liknande. Problemet är att film och kemikalier är väldigt dyrt. Jag är fattig student. Polaroidfilm har dessutom slutat att tillverkas. Inte okej! Det är prat om att något annat företag ska köpa upp dom och börja tillverka igen. Hoppas, hoppas, hoppas.
Jag hittade ett ganska kul program där man kan göra fejkade polaroidbilder av vanliga digitalfoton. (http://www.poladroid.net/ ) Det måste jag prova någon dag. Inte alls samma sak, men i alla fall lite kul tidsfördriv tills jag får fixat en riktig kamera. När jag har blivit rik med andra ord. Det lär nog dröja... Men julklapp kanske inte är en så dum idè.
Tänk att en blick kan säga så mycket...
Jag hittade ett ganska kul program där man kan göra fejkade polaroidbilder av vanliga digitalfoton. (http://www.poladroid.net/ ) Det måste jag prova någon dag. Inte alls samma sak, men i alla fall lite kul tidsfördriv tills jag får fixat en riktig kamera. När jag har blivit rik med andra ord. Det lär nog dröja... Men julklapp kanske inte är en så dum idè.
Tänk att en blick kan säga så mycket...
Mer bilder från gårdagen
Magiskt, men tragiskt
-Behöver lite kärlek från fel sort
och sympatier från fel håll-
(Håkan Hellström <3)
Här följer några av bilderna från min lilla fotopromenad.
Det finns många fler! Blev en del riktiga godbitar faktiskt.
De lägger jag nog upp en annan dag. Nu blir det lite mörkt, och dystert.
Det är så jag känner mig.
Det är höst!
och sympatier från fel håll-
(Håkan Hellström <3)
Här följer några av bilderna från min lilla fotopromenad.
Det finns många fler! Blev en del riktiga godbitar faktiskt.
De lägger jag nog upp en annan dag. Nu blir det lite mörkt, och dystert.
Det är så jag känner mig.
Det är höst!
Välkommen tillbaka
Längesen var det som jag skrev här senast nu! Jag har helt enkelt inte kännt något behov av att skriva av mig. För även om det känns som om det finns ett, eller ett par hål inom mig, något som saknas liksom, så har mitt liv det senaste varit ganska bra! Jag har haft fullt upp. Ingen tid över till att fundera.
Universeum gjorde susen. Det var otroligt lärorikt och jag lärde känna nya underbara människor. Sedan var det kul också. Jag har ju alltid sagt att jag aldrig ska bli lärare. Nej aldrig någonsin! Men nu vet jag inte riktigt längre... Barnen var supergoa.
Veckorna på Universeum har varit bra. Dagarna har varit långa och ibland jobbiga. Sedan för det mesta handbollsträning på det och så match nu denna och förra helgen. Fullt upp. Men det är bra. Jag ska inte har för mycket tid över. Då börjar jag bara tänka, fundera och jobba mig. Det är bättre när det går i ett och när dagen väl är över så ska man vara så trött så att tankarna inte orkar snurra.
Nu är jag i alla falll tillbaka i skolan igen, tillbaka till vardagen. Kan väl inte säga att det känns sådär jättebra. Men det är inte mycket att göra åt det. Jag måste lära mig att leva, leva mitt liv som det är, helt enkelt. Massor av plugg har jag också. Det är det jag borde ägna mig just nu. Projektrapport, engelska och så de där satans orden. Men plugg och jag går inte riktigt ihop. När man pluggar flyger tankarna allt för lätt iväg. Och om man låter tankarna flyga fritt slutar det ofta illa. Gud vad jag har blivit dålig på att koncentrera mig det sista.
Plugga, plugga stenhårt är vad jag borde göra nu. Men jag klarar inte mer. Har ändå skrivit hela inldeningen på projektrapporten. Duktigt Sara! Det får räcka för idag. Jag tror att jag tar en liten sväng ut med kameran istället. Kanske det kommer några bilder sen. Jag känner att helgen kommer att bli underbar, helt jävla underbar, fylld med plugg...
Universeum gjorde susen. Det var otroligt lärorikt och jag lärde känna nya underbara människor. Sedan var det kul också. Jag har ju alltid sagt att jag aldrig ska bli lärare. Nej aldrig någonsin! Men nu vet jag inte riktigt längre... Barnen var supergoa.
Veckorna på Universeum har varit bra. Dagarna har varit långa och ibland jobbiga. Sedan för det mesta handbollsträning på det och så match nu denna och förra helgen. Fullt upp. Men det är bra. Jag ska inte har för mycket tid över. Då börjar jag bara tänka, fundera och jobba mig. Det är bättre när det går i ett och när dagen väl är över så ska man vara så trött så att tankarna inte orkar snurra.
Nu är jag i alla falll tillbaka i skolan igen, tillbaka till vardagen. Kan väl inte säga att det känns sådär jättebra. Men det är inte mycket att göra åt det. Jag måste lära mig att leva, leva mitt liv som det är, helt enkelt. Massor av plugg har jag också. Det är det jag borde ägna mig just nu. Projektrapport, engelska och så de där satans orden. Men plugg och jag går inte riktigt ihop. När man pluggar flyger tankarna allt för lätt iväg. Och om man låter tankarna flyga fritt slutar det ofta illa. Gud vad jag har blivit dålig på att koncentrera mig det sista.
Plugga, plugga stenhårt är vad jag borde göra nu. Men jag klarar inte mer. Har ändå skrivit hela inldeningen på projektrapporten. Duktigt Sara! Det får räcka för idag. Jag tror att jag tar en liten sväng ut med kameran istället. Kanske det kommer några bilder sen. Jag känner att helgen kommer att bli underbar, helt jävla underbar, fylld med plugg...
Första veckan avklarad
Guud vad jag är trött! Har förstått att mitt liv, som jag i vanliga fall tycker är ganska häktiskt, egentligen är rätt så slappt. En vecka med tidiga mornar och sena eftermiddagar men framför allt massvis med underbara ungar och nya vänner.
Mitt projektarbete på Universeum har verkligen inte varit som jag tänkt mig. Det har varit mycket jobbigare men också mycker roligare. Barnen, och de flesta vuxna, är helt underbara och man kännar sig verkligen uppskattad. Det känns så skönt. Jag behöver verkligen lite ljus i mitt liv just nu. Måste också säga att projektet har gett mig nya erfarenheter, nya vänner och förstärkt relationerna till de som jag redan har. Då har ändå bara en vecka gått. En hel kvar asså. Detta lovar gott!
Jag känner mig faktiskt riktigt glad när jag skriver detta till tonerna av Erik Hassles nya album, you better check it out. Även om livet har sina små ljuspunkter då och då, känns det lite som om det ligger en grå, dammig slöja över min värld. Men idag ialla fall för en stund har jag krupit ur slöjan. Jag ser ljuset igen.
Fairytales
*Drömmar, fantasier, sagor
Som att sväva på rosa små moln
Instängd i sin egen lilla såpbubbla,
utan minsta längtan ur den
Älvor på ängen och riddare på vita hästar
Enhörningar och prinsessor
Jag är kär
Jag lever i ett förtrollat land
Men tänk om förtrollningen bryts
Jag kanske vaknar upp ur drömmen
Sagan kanske slutar olyckligt*
Party,party
Lördagen var en stressig dag som tillslut ledde till en bra kväll! Började morgonen med en cykeltur fram och tillbaka till stallet i regn. När jag äntligen kommer hem vi sådär halv tre, eftersom att jag var så seg och inte orkade gå upp tidigt, så ska jag baka kladdkaka till kvällen. Jag öppnar kylen och då märker jag det, det finns inga ägg. Så det blir till att sätta sig på cykeln ännu en gång och cykla i racerfart till affären och köpa ägg. Sedan baka snabbt som attan. Har dock kommit fram till att det inte går att baka särskillt fort. Kladdkakan måste liksom vara i ugnen i 30 minuter. Det spelar ingen roll hur mycket man försöker få den att skynda sig lite.
Tog en snabbdusch, eller så snabbt som det kan gå när man ska tvätta håret och raka benen, och slängde på mig min underbara silveroutfit. För ikväll var det party för att fira min 18-årsdag. Och temat var ju, just det enfärgat! Folket börjar droppa in och tacos stod snart på bordet. Sedan var det dags att käka upp mina och Linnéas, glöm inte den, kladdkakor. Efter det kom de berömda vodkaflaskorna fram och så blev kvällen som det blev. Vi är knäppa, konstiga, galna ja allt det där. Men jag hade i alla fall en ganska rolig kväll.
Längtan och hopp
*Längtan, ett evigt väntande
Jag räknar ner
År, månader och veckor
Blir dagar, timmar, minuter och sekunder
Förväntan, nu gäller det
Sockerbdricksbubbel i magen
Jag börjar få svårt att få still
Vill bara hoppa omkring, skrika rakt ut
Äntligen händer det.
Men någoting går snett
Det blir inte fantastisk utan fruktansvärt
Som om den där sockerdricksflaskan i magen
Smäller, exploderar i tusen bitar
Tårarna börjar svämma över
Det skulle inte bli så här
Men vad kan jag göra annat att vänta?
Ett nytt evigt längtande
Nya år, månader och veckor
som blir dagar timmar minuter och sekunder.*
En dikt jag skerv dagen innan min födelsedag, men som passar lika bra idag.
Tunga tankar
Jag tror att det är något fel på mig. Det måste nog vara så. Det är väl inte meningen att det ska kännas såhär. Jag har allt man kan be om. En underbar familj, fantastiska vänner, ett bra liv. Ändå känns det som om något inte är riktigt som det ska. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men något är det. Det har aldrig känns såhär förut. Så varför gör det de nu? Det känns som om jag har ett stort svart hål innuti mig som växer sig större och större för varje dag. Som om en liten bit ramlar ner djupare och djupare varje dag.
Är det skolan som får mig att må så här? Jag är så extremt skoltrött. Jag har aldrig varit såhär skoltrött, aldrig någonsin. Skolan har ju inte ens hållit på i två veckor. Är det handbollen? Jag känner ingen motivation till att gå på träningarna längre. Ingen motivation alls.
Jag vet inte! Jag vet bara att jag måste fundera på detta. Lösa det. Men det orkar jag inte nu. Det orkar jag inte överhuvudtaget. Det är jobbigt att tänktaoch fundera. Nu ska jag försöka låta bli att använda min hjärna ett tag med hjälp av lite bra musik och för andra gången ska jag försvinna in i Bella och Edwards värld. Det är bättre att ägna sig åt andras problem än sina egna.
Vita blommor, små vita blommor
-Vad jag bryr mig om nu
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
Vad jag bryr mig om nu
är att aldrig ge hjärtat rakt ut-
Håkan Hellström <3
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
Vad jag bryr mig om nu
är att aldrig ge hjärtat rakt ut-
Håkan Hellström <3
Helgen, lång, härlig & jobbig!
*Ögonen glittrar, magen pirrar
Hjärtat slår fort, så fort.
Hur gör man?
Finns det något svar?
Jag vet inte!
Jag vet ingenting längre
Vem är jag?
Inte ens det vet jag
Jag måste klara det här
Jag kan inte leva annars
Jag måste få dig att förstå
Men hur ska jag klara det när jag inte ens förstår själv?*
Helgen har känns otroligt låång. Det började i torsdags, okej jag vet att torsdag inte räknas som helg egentligen men det känns så. Då var det i alla fall Sticky som gällde! Sista torsdagen i månaden betyder ju top floor. Första gången för min del. Sjukt mycket folk måste jag säga att det var! Trängsel som vid en rockkonsert redan i kön och sedan ett smockfullt dansgolv kvällen lång. Underbart härligt! Jag gick därifrån lycklig sjungades på Håkan Hellström för hela Göteborg. Måste ha varit underbart för de som gick med mig hem. ;)
På fredag var det iofs skola igen... Suck! Men jag överlevde och sedan blev det järnet hem för att packa för helgens träningsläger. Höll på att glömma hälften och fick springa in två gånger och hämta saker jag kom på att jag hade glömt. Saknade dock inget när jag väl var där, bra gjort tycker jag! Sedan träning fredag,lördag, söndag. Måste säga att det är en ganska konstig känsla att ha sprungit 5km och sedan tränat en o en halv timme när klockan bara är 11. Trots mycket träning och att jag är helt slut nu så blev helgen ganska bra. Den hade sina stunder om man säger så. Även om det inte direkt var det jag längtade efter i fredags. Gött är det att vara hemma igen i alla fall.
Jag kommer att sova gott och drömma sött! :)
Hjärtat slår fort, så fort.
Hur gör man?
Finns det något svar?
Jag vet inte!
Jag vet ingenting längre
Vem är jag?
Inte ens det vet jag
Jag måste klara det här
Jag kan inte leva annars
Jag måste få dig att förstå
Men hur ska jag klara det när jag inte ens förstår själv?*
Helgen har känns otroligt låång. Det började i torsdags, okej jag vet att torsdag inte räknas som helg egentligen men det känns så. Då var det i alla fall Sticky som gällde! Sista torsdagen i månaden betyder ju top floor. Första gången för min del. Sjukt mycket folk måste jag säga att det var! Trängsel som vid en rockkonsert redan i kön och sedan ett smockfullt dansgolv kvällen lång. Underbart härligt! Jag gick därifrån lycklig sjungades på Håkan Hellström för hela Göteborg. Måste ha varit underbart för de som gick med mig hem. ;)
På fredag var det iofs skola igen... Suck! Men jag överlevde och sedan blev det järnet hem för att packa för helgens träningsläger. Höll på att glömma hälften och fick springa in två gånger och hämta saker jag kom på att jag hade glömt. Saknade dock inget när jag väl var där, bra gjort tycker jag! Sedan träning fredag,lördag, söndag. Måste säga att det är en ganska konstig känsla att ha sprungit 5km och sedan tränat en o en halv timme när klockan bara är 11. Trots mycket träning och att jag är helt slut nu så blev helgen ganska bra. Den hade sina stunder om man säger så. Även om det inte direkt var det jag längtade efter i fredags. Gött är det att vara hemma igen i alla fall.
Jag kommer att sova gott och drömma sött! :)
Silhouettes
Vissa dagar känns det som om jag inte riktigt hör hemma någonstans. Idag är en sådan dag. Vad jag än gör eller vad jag än är så känns det som om jag gör fel sak på fel ställe. Då önskar jag att jag vore någon helt annan någon helt annanstans. Det spelar ingen roll vem jag umgås med för oavsett känner jag mig som det femte hjulet. Det känns som om ingen riktigt behöver mig. Det skulle klara sig lika bra utan mig. Kanske till och med bättre. Som om jag var en skugga, en siluett som bara finns där, är i vägen och mörkar ner, men som egentligen inte har någon riktig betydelse. Kanske inte en skugga, jag syns betydligt mer och gör betydligt mer väsen av mig än en skugga, men jag vet inte hur jag ska beskriva känslan. Det finns inget annat ord som passar in.
Det är nog just det, jag inte kan få mig själv till att passa in nånstans.
Var det ens meningen att jag skulle leva i denna världen? Jag vet inte? Man ska nog inte tänka så, men om det är så det känns... Vad gör man då?
Vel hit och dit
Sådär ja! Nu var den så att säga första riktiga skoldagen avklarad. Trots att jag bara hade lektioner mellan 09:40 och 14:10 kändes dagen riktigt lång. Inte bra med tanke på framtiden! Jag och Lollo har nu fått tillbaka vissa delar av vårt tömda skåp. Alla kollegieblock, pennor, miniräknare och sådant! Så nu är det bara själv böckerna som fattas. Aja det löser sig som jag brukar säga.
Den inställningen har jag även när det gäller vår planerade tysklandsresa. Bara vi säger till Lisa att vi kommer så att hon vet och kan boka konsert biljetter till vårt kära Mando. Apropå Mando Diao så har de släppt en ny låt ganska nyss, Wintertime. Det är en B-sida till Mean Street singeln. Sådär mysigt, gosigt, Björn Dixgård-igt, Mando Diao-ig är den! Absolut värd att lyssna på.
Var var jag? Just det alla verkar inte ha riktigt samma inställning till vår resa. Det är en himla massa vel och strul. Jag ser och har sett fram emot denna resa så länge nu så jag kan knappt vänta längre med att ordna allt och boka så att det verkligen blir av! Jag förstår väl också att pengar inte växer på träd och att det kommer att kosta en del, mer är en hundring. Men jag tycker har man bestämmt sig så har man väl bestämmt sig. Då har man ändå två månader på sig att skrapa ihop så att det räcker!
Jag är trött på strul och vel helt enkelt. Jag behöver lite spontanitet. Bara göra det som jag känner för och sådant som jag vet kommer att bli lyckat och en upplevelse att leva länge på. Jag behöver göra det, oavsett om jag kan få någon med mig eller inte...
Den inställningen har jag även när det gäller vår planerade tysklandsresa. Bara vi säger till Lisa att vi kommer så att hon vet och kan boka konsert biljetter till vårt kära Mando. Apropå Mando Diao så har de släppt en ny låt ganska nyss, Wintertime. Det är en B-sida till Mean Street singeln. Sådär mysigt, gosigt, Björn Dixgård-igt, Mando Diao-ig är den! Absolut värd att lyssna på.
Var var jag? Just det alla verkar inte ha riktigt samma inställning till vår resa. Det är en himla massa vel och strul. Jag ser och har sett fram emot denna resa så länge nu så jag kan knappt vänta längre med att ordna allt och boka så att det verkligen blir av! Jag förstår väl också att pengar inte växer på träd och att det kommer att kosta en del, mer är en hundring. Men jag tycker har man bestämmt sig så har man väl bestämmt sig. Då har man ändå två månader på sig att skrapa ihop så att det räcker!
Jag är trött på strul och vel helt enkelt. Jag behöver lite spontanitet. Bara göra det som jag känner för och sådant som jag vet kommer att bli lyckat och en upplevelse att leva länge på. Jag behöver göra det, oavsett om jag kan få någon med mig eller inte...
Förvirring
*Upp och ner,
ner och upp.
Fram och tillbaks och runt, runt, runt
Sockerdricksbubbel,
Pirr i magen
Flackande blick och nervöst tuggande på läppen.
Att göra något som är rätt men ändå så fel
Eller något som är fel men ändå så rätt
Adrenalinkick och glädjerus
Stolt eller besviken
Ånger och skam
Att vilja något som man alltid velat
Går det? Funkar det?
Klarar men det?
Jag vet inte*
Idag har varit en sån där typisk söndag. Jag har inte gjort allt för mycket men är nöjd och belåten med dagen som gått. Jag sov länge och åt frukost, fanns inget gott bröd så jag blev lite besviken, men det är väl sånna smällar man får ta.
Sedan blev det stallet en sväng. Övningskörde dit och red en lugn mysig tur i skogen. Jag gillar egentligen inte att vara i skogen speciellt mycket, men från hästryggen blir det en helt annan sak. Det känns nästan som om man är ensam i världen. Fast på ett positivt sätt då. Inte som om man skulle gå ut i skogen själv. Då skulle jag bara känna mig ensam och utlämnad. En skogstur till häst är i alla fall ett väldigt bra sätt att vädra tänkarna på. Ofta funderar jag på saker som hänt under dagen, eller på framtiden.
Idag fick tankarna ingen riktig ro utan snurrade runt i mitt huvud varv på varv. Jag har kommit fram till att denna hösten kommer att bli hysteriskt hektisk. Jag har så många saker som jag vill och måste göra. Jag får nog erkänna att jag inte är särskillt bra på att planera och prioritera. Visst det skulle kunna vara enkelt. Jag gör det jag måste och inget mer. Men hur kul blir det då? Jag tror faktiskt att jag måste göra de sakerna som jag vill göra också. Gud, min höst kommer att bli fullproppad och jag kommer att bli i princip pank, men vadårå jag måste leva någon gång. Jag tror faktiskt att det är dags att börja nu. Börja leva.
Mitt i alla dessa tankar har jag äntligen fått tummen ur och installerat Spotify både på denna datorn och på den i stora i vardagsrummet. Nu ska det bli bra musik i hela huset vill jag lova! Fest snart? Jag tror nog att det får bli det! Musiken är ju fixad i alla fall. Om det är någon mer än jag som är lite efterbliven när det gäller det här med tekniska saker, (som datorer till exempel), har jag hittat en jättebra sida där det står hur man gör för att att enkelt ladda ner Spotify helt gratis! Klicka här
Hela tjocka släkten
Mitt huvud är fullständigt söndertjatat. Idag var det dags att dra hit hela tjocka släkten för att fira min födelsedag. Jag tror att folk brukar uppfatta mig som ganska tjatig och högljudd, men då har det inte träffat min släkt! Jag måste säga att ljudnivån är på ganska många decibel när min mormor, mina mostrar och mina kusiner sätter igång att tjata!
Dessutom är min mage uppsvälld för som alltid äter jag alldeles för mycket på släktkalas. Det var mat och marängswisch, kakor och godis. Suck! Gott var det, men nu är jag redigt mätt och känner mig smällfet. Trots allt detta var det riktigt trevligt. Jag gillar min släkt. Det är alltid kul att träffa alla och höra det senaste skvallret. Även om det var min födelsedag vi firade så var festens mittpunkt släktens nytillskott, min kusins två månader gamla son. Jag tror att han trivdes rätt bra med det! Även om han mest sov och åt så satt alla som klistrade i en ring runt honom för att få se det där charmiga leendet.
En annan positiv sak med släktkalas är ju att man oftast kan inkassera en del presenter. Så blev det även denna gång. Ett halsband, lite kläder, en liten flaska bubbel, från bästaste kusinerna givetvis, och en massa pengar. Det behövdes kan jag säga. Det ekade i plånbok när man öppnade den, men nu är jag rik igen. Det blir sticky på torsdag hoppas jag! Det är ju toppfloor. Fast det är klart, den största delen av pengarna ska jag spara till bättre, vettigare saker. Jag lovar! Apropå det Lisa, vår tyska utbytesstudent, svarade äntligen på mitt mejl idag. Hon vill hemskt gärna att vi kommer att besöker henne i slutet av oktober i samband med att Mando Diao spelar där hon bor. Det lär ju kosta en del, men det kommer det lätt att vara värt! Hoppas verkligen att detta blir av. Skulle vara så helt fantastiskt, skrattretande perfekt! Att både få träffa vår Lisa som jag har saknat så mycket och att få se Mando live ännu en gång i år. Det går inte att beskriva med ord hur bra detta kan bli. Hoppas hoppas hoppas...
Dessutom är min mage uppsvälld för som alltid äter jag alldeles för mycket på släktkalas. Det var mat och marängswisch, kakor och godis. Suck! Gott var det, men nu är jag redigt mätt och känner mig smällfet. Trots allt detta var det riktigt trevligt. Jag gillar min släkt. Det är alltid kul att träffa alla och höra det senaste skvallret. Även om det var min födelsedag vi firade så var festens mittpunkt släktens nytillskott, min kusins två månader gamla son. Jag tror att han trivdes rätt bra med det! Även om han mest sov och åt så satt alla som klistrade i en ring runt honom för att få se det där charmiga leendet.
En annan positiv sak med släktkalas är ju att man oftast kan inkassera en del presenter. Så blev det även denna gång. Ett halsband, lite kläder, en liten flaska bubbel, från bästaste kusinerna givetvis, och en massa pengar. Det behövdes kan jag säga. Det ekade i plånbok när man öppnade den, men nu är jag rik igen. Det blir sticky på torsdag hoppas jag! Det är ju toppfloor. Fast det är klart, den största delen av pengarna ska jag spara till bättre, vettigare saker. Jag lovar! Apropå det Lisa, vår tyska utbytesstudent, svarade äntligen på mitt mejl idag. Hon vill hemskt gärna att vi kommer att besöker henne i slutet av oktober i samband med att Mando Diao spelar där hon bor. Det lär ju kosta en del, men det kommer det lätt att vara värt! Hoppas verkligen att detta blir av. Skulle vara så helt fantastiskt, skrattretande perfekt! Att både få träffa vår Lisa som jag har saknat så mycket och att få se Mando live ännu en gång i år. Det går inte att beskriva med ord hur bra detta kan bli. Hoppas hoppas hoppas...
Roses are red... or pink
Nu är det dags
* Som att vakna upp ur en dröm,
en dröm för bra för att vara sann.
Pang, och så var allt som vanligt igen.
Allt ska rutas upp och ordnas.
Tvingas, tryckas, pressas in i samma mönster.
Inte konstigt att det är svårt att gå sin egen väg! *
Hela sommaren, som kändes oändligt lång i början av juni men som sedan bara flög förbi, har jag funderat på att göra som alla andra. Just det, skaffa en blogg. Så har det inte blivit även om jag inte kan komma på vad jag har gjort istället. Men nu, nu när skolan började igår så tänkte jag att, okej nu är det dags.
Skolstarten igår kändes helt okej. Känns inte riktigt som om att det har gått in att jag ska sitta instängd i de där tråkiga,brun-orangea lokalerna ett helt år till. Men det kanske är just det att det bara är ett år till som gör att det känns okej. Ett år till och sedan är det över, slut, finito. Jag menar ett år till kan man väl stå ut om man gjort det i elva. Elva år känns inte det som väldigt lång tid. Jag har gått i skolan i elva år. Det var elva år sedan jag började första klass. Herregud nu känner jag mig gammal. Jag är ju gammal. Jag är vuxen idag har jag varit arton år, officiellt vuxen i en vecka och en dag. Lite skrämmande faktiskt. Ännu mer skrämmande kommer det att bli när det här året är över. När jag har stått ut ett år till. Då är det verkligen dags att bli vuxen, göra något av sitt liv. Den tanken tror jag att jag vill skjuta upp så länge som möjligt.
I alla fall skolstarten var okej. Med tanke på att vi är lediga idag då vi ligger bra till med vårt projektarbete inför hösten så var det väl något av en mjukstart. På måndag börjar allvaret. Dock fick jag och min skåpkompis Lovisa oss en liten överraskning när vi öppnade vårt skåp igår morse. Jag tittar in och tänker, det är nåt som inte riktigt stämmer här. Skåpet är helt tomt! Alla böcker, kollegieblock, pennor och miniräknare ja allting är borta. Allting utom vårt gamla schema, vad vi nu ska med det till, är borta. Vaktis har ingenaning om hur det kan ha gått till. Inga skåp är tydligen tömda i våran byggnad. Skumt!
