Sara

Längesen var det som jag skrev här senast nu! Jag har helt enkelt inte kännt något behov av att skriva av mig. För även om det känns som om det finns ett, eller ett par hål inom mig, något som saknas liksom, så har mitt liv det senaste varit ganska bra! Jag har haft fullt upp. Ingen tid över till att fundera.
    Universeum gjorde susen. Det var otroligt lärorikt och jag lärde känna nya underbara människor. Sedan var det kul också. Jag har ju alltid sagt att jag aldrig ska bli lärare. Nej aldrig någonsin! Men nu vet jag inte riktigt längre... Barnen var supergoa.
    Veckorna på Universeum har varit bra. Dagarna har varit långa och ibland jobbiga. Sedan för det mesta handbollsträning på det och så match nu denna och förra helgen. Fullt upp. Men det är bra. Jag ska inte har för mycket tid över. Då börjar jag bara tänka, fundera och jobba mig. Det är bättre när det går i ett och när dagen väl är över så ska man vara så trött så att tankarna inte orkar snurra.
   
Nu är jag i alla falll tillbaka i skolan igen, tillbaka till vardagen. Kan väl inte säga att det känns sådär jättebra. Men det är inte mycket att göra åt det. Jag måste lära mig att leva, leva mitt liv som det är, helt enkelt. Massor av plugg har jag också. Det är det jag borde ägna mig just nu. Projektrapport, engelska och så de där satans orden. Men plugg och jag går inte riktigt ihop. När man pluggar flyger tankarna allt för lätt iväg. Och om man låter tankarna flyga fritt slutar det ofta illa. Gud vad jag har blivit dålig på att koncentrera mig det sista.
    Plugga, plugga stenhårt är vad jag borde göra nu. Men jag klarar inte mer. Har ändå skrivit hela inldeningen på projektrapporten. Duktigt Sara! Det får räcka för idag. Jag tror att jag tar en liten sväng ut med kameran istället. Kanske det kommer några bilder sen. Jag känner att helgen kommer att bli underbar, helt jävla underbar, fylld med plugg...