Sara

-Släng ner nyckeln min fina
och få mig av denna jävla gatan
Har stått i regnet så länge att jag börjat krympa-

(Håkan Hellström <3)

---

Då var det måndag igen! Otroligt var fort veckorna går nu för tiden. Helgen var i alla fall underbar. Eller var den det!? Egentligen inte kanske... Men lördagkvällen/natten vägde upp allt det dåliga rejält! Fredag först mys och shopping med Elin :) Det var trevligt även om mycket pengar gick åt, men det var ju ändå mest på sådana saker som jag verkligen behövde innan jag åker. Det blev Jeans, stumpbyxor, Bh, en lång kofta och en tjock mysig halsduk. Sedan jobb hela eftermiddagen och kvällen.
    Lördag bortmatch, den var väl verkligen inte underbar, och sedan utgång med ett himla stort gäng! sjukt roligt var det, en av de bästa utekvällarna på länge! Dock inte lika kul att hasa sig upp till jobbet klockan 11 nästa dag! Haha, men det gick bra trots att 3 av 4 som jobbade var vrak! Idag har jag varit ute och fotat frosten och hösten lite. Fick en del fint. Jag lägger upp på andra bloggen snart!   (sarasfotografering.blogg.se)
    I eftermiddag är det IFK-match och det betyder givetvis jobb! Kort pass men missar ändå träningen så det känns sådär. Men, men bara att bita ihop och gå dit!

---

-Clean town if you
want to get away,
you pack your cases
And you hope for a better day-

Mando diao <3

---

Nu har jag insett, fattat att det är på riktigt. Om lite mer än en månad ska jag lämna detta livet bakom mig och börja ett nytt spännande liv tillsammans med människor som jag inte vet något som helst mer om än vad de heter! Käns både otrloigt kul och lite läskigt. Jag vill bara här i från. Det har jag sagt länge! Är så extremt trött på att alla vet vem man är, har åsikter om hur man borde bete sig och vilka man borde umgås med. Är trött på att folk tror att de vet vem man är när det egentligen inte har någon aning för allt är bara förutfattade meningar.
Känner att det är dags att vända blad och börja om på en ny sida som är helt blank och kan leda till precis var som helst.
    Har också tänkt på hur mycket jag kommer att sakna med mitt liv här hemma. Min familj givetvis, mina fina vänner och min fin finna pålle. Blev nästan lite blödig när jag var i stallet förut. Snart ska jag och träna med mitt härliga handbollslag. Er kommer jag också sakna, och även om det just nu inte känns som om jag kommer sakna själva tränandet så vet jag att jag kommer att göra det efter bara ett par veckor. Tur är väl att jag inte ska till världens ände och stanna där för evigt. Ska ju trots allt "bara" 50 mil norr ut d´för att så syssla med något jag älskar.  SKIDÅKNING!!

---

-Det finns en första plats som inte går att nå
för ingen tror att dom är nåt där jag kommer från
Alla försöker bli av med leran
från göta älven som satt sig på själen
och på självförtroendet i varje tjomme-


-Jag är pojken i glasögon
hon var kär i en gång
Hon känner inte igen mig
nej åren har slitit hårdare på mig
så jag säger inget
vill inte genera henne-

Håkan Hellström <3

---

Håkans nya mästerverk "2 steg från paradise" har gått på ständigt repeat här hemma de senaste två dagarna. Jag är helt såld! Jag har sockerdricksbubbel i magen och ett ständigt leende på läpparna. Konstigt ändå att en skiva på 11 låtar kan få en känna sådan fullständig eufori. Jag längtar till konserten den 6.e kan jag säga. Det kommer att bli helt jävla sjukt!
    För er som inte är lika besatta som mig av Håkans storhet och väljer att vänte till albumet är ute på Spotify har något att se fram emot vill jag lova. Singeln "Saknade te havs" och b-sidan "River en vacker dröm" ligger redan ute och de har jag spelat sönder för länge sedan. Men skivan innehåller många fler guldklimpar än så. Jag har otroligt svårt att välja ut favoriter men texten i " Jag vet vilken dy hon varit i" är sådär otroligt vacker och genialiskt enkel som bara Håkan kan åstakomma. Och både "2 steg fårn paradise" och "Dom där jag kommer från" gör mig sådär glad och bubblande lycklig!

---

-How many special people change?
How many lives are living strange?
Where were you while we were getting high?
Slowly walking down the hall
Faster than a cannonball
Where were you while we were getting high?-

Oasis <3

---

Igår blev jag påminnd om det förflutna. Människor ändras inte sägs det ju. Det vill jag tro på. Men om det inte är jag som har ändrats måste det vara världen runt omkring mig som har ändrats. När jag tnker efter är det egentligen sjukt hur mycket jag har växt som person de senaste åren. Från att vara en skrikig nybliven tonåring som samtidigt innerst inne var extremt osäker och kunde bryta ihop för minsta lilla. Till att bli en nästan vuxen ung kvinna som vet vad hon vill och förstår konsekvenserna av sina handligar. Jag skriver nästan vuxen... Riktigt vuxen känner jag mig inte än. Snart ska jag ut och pröva mina vingar, helt själv ska jag lämna boet. Kanske är det då jag kan ta det sista steget.
    Vänner, föräldrar och lärare har givetvis varit viktiga i den personliga utveckligen. Men det är något annat som har varit större. Något som jag älskat och hatat och som jag många gånger har funderat på att lägga av med. Idag är jag mycket glad att jag hållt i hela vägen. Det känns lite vemodigt att jag snart ska lämna er!

---

-So you live in a bubble
So you’re wasting yourlife
On a system you never will
understand-

Mando diao <3

---

Nu var fotobloggen äntligen fixad! Bilder finns där från min och Elins lilla fotosession i trägårn förra veckan. Någon som känner att den vill vara modell snart!? Jag har nämligen lite idéer.
    Nu ska jag ta en promenix ner till centrum och hämta pappas bil! Tar med kameran, så kanske blir det lite fler höstbilder att lägga upp i nya bloggen när jag kommer hem! Annars har jag massor av bilder från london i början av sommaren som väntar på att få släppas lösa från sin mapp på skrivbordet!

sarasfotografering.blogg.se

---

-How would you react, in a situation like mine
When all birds they aint singing
I don't know how to say it
But you can go know
So please girl, go now
You make me laugh you make me shiver
Isn't that a fabulous thing
Don't be here now don't be here anytime
I'm much wiser now, that's how we walk-

Mando diao <3

---

Jag är förkyld igen! Riktigt segt... Finns i alla fall en klart positiv sak med det. Har man ont i halsen får man äta glass. Det är ju rena medicinen då. Snart blir det Ben & Jerry's. Muuums!
   Idag har jag i övrigt inte gjort någonting förutom att ligga och snora framför TVn och vara allmänt gnällig. Det är något jag måste sluta med har jag insett. Skäms nästan över hur jag har betett mig den senaste tiden. Jag har gnällt och lipat över skit saker. Något som jag verkligen måste sluta upp med! För nu har det blivit så att några av mins stackars vänner som har sina egna problem och sjukdomar som i själva verket är mycket värre än de som jag klagar över har fått stå ut med mina beklagelser och fått trösta mig. När det egentligen borde vara tvärt om!

---

-Are they happy
Or maybe just sad
Are they proud of the upper class

Is it easy
For them to feel free
Or am I just too blind
To see?-

Mando Diao <3

---

Dagar som denna älskar jag hösten! Det soliga vädret och massor av vackra färger. Man kan gå ut ta en promenad eller cykeltur utan att svettas för att det är för varmt och man slipper bli stelfrusen för att det är för kallt! Det är just vad jag har gjort idag. Tagit ett cykeltur till stationen och och träffat Elin för lite höstig fotografering i trädgårdsföreningen. Många finfina porträtt med höstkänsla blev det. (Hoppas på att lägga ut dem snart om jag kan få tummen ur och skapa en ny fotoblogg)

Såhär på höstkanten sprids alla blad med vinden. Det känns som om att det är fler än löven som sprids vind för våg. Trots att det bara är några månader sedan studenten känns det som om ens gymnasiekompisar sprids över hela sverige, hela världen faktiskt när jag tänker efter. Människor som jag brukade dela min vardag med lever nu ett helt annat liv emot mitt. Alla skapar sina nya liv och där är det inte säkert att det finns plats för alla de gamla vännerna...? Snart är det dags för även mig att lämna. Hur det blir får framtiden utvisa.

---

-Alltid
Om du älskar mig
Kommer jag lämna dig
Och om du lämnar mig
Kommer jag att älska dig-

(Håkan Hellström <3)

---

Oj oj oj... Sjukt länge sedan jag skrev något här! Kännde att det kanske var dags att ta upp det igen nu när allt kring student, sommaren och alla tvivel inför framtiden har lagt sig lite! Jag tror nog att jag skulle kunna ha tid att sätta mig ner och skriva några rader lite då och då.
     Länge sedan var det också jag träffade alla min sköna gymnasiekompisar. Trevligt var det att se många av dem hos emelie i lördags. Kvällen kanske spårade ut lite för min del men trevligt var det iaf! :)

Har lite funderingar på att starta en ny blogg. En som bara fokuserar på bilder, på fotografering. Även om jag gillar att skriva så är det ju trots allt det som jag vill hålla på med... Har massor av bilder som ligger på datorn som ingen annan än jag själv sett... Det kanske är dags att släppa lös dem i cyberrymden!?  - Vi får se!

---

-Please take me back!

-Your mother keeps on calling you like every night
She says you don't know what you want
and what you do with your life-

 Molotov Jive <3

---

Livet är tungt ibland, här sitter jag en fredageftermiddag i min ensamhet och försöker plugga lite kemi. Snorar och hostar, ingen träning för mig idag heller alltså. Hoppas bara att jag är bättre till matchen på söndag! Då ska Skövde på se på annat, man gör bara samma misstag en gång.
    Funderade lite på vad jag ska göra till sommaren också. Ett jobb skulle ju sitta fint. Börjar dock bli lite orolig att det inte är så enkelt att fixa. Hur stor chans har en artonåring utan någon som helst tidigare erfarenhet? Jag är nog lite bortskämmd, det kan jag erkänna. Har aldrig behövt jobba på riktigt för att få det jag vill ha och behöver. Det kommer jag väl att få sota för nu kanske. Alla får det straff som de förtjänar. Nog tjatat om det. Jag ska försöka leva efter mitt favorit motto, det löser sig. Gör det verkligen det? Jag tänker i alla fall att det måste det. för hur man än bär sig åt går ju livet alltid vidare på ett eller annat sätt.

---

Lekte lite med mina "ljussnurror" igår. Idag på foto lektionen fick vi dock bra mycket bättre resultet med en borrmaskin, en väldans mass tejp, en ficklampa och rött filter. De bilderna kanske kommer en anna dag om jag lyckas få dom hit till min dator här hemma.
- Föresten kolla detta! http://www.lapp-pro.de/ 
Hur tusan gör de kloten?

-Allt roligt börjar och slutar med
att vi är nere och ute igen
(men vad behöver vi egentligen?)-

Håkan Hellström <3

---

Plugg hos Linda hela eftermiddag och kvällen med för den delen. Måste säga vi älskar fysik otroligt mycket. Jag frågar mig ännu en gång vad tusan jag gör på det naturvetenskapliga programet!? Ett ännu större frågetecken är väl varför jag läser fysik B? Vissa frågor förblir helt enkelt obesvarade.
    Jag har blivit så sjukt omotiverad till skolan det senaste, tur att Linda finns och kan peppa upp mig. Inte bara skolan föresten utan handbollen, stallet, ja livet helt enkelt. Jag brukar skoja med mina vänner och säga att jag försöker att leva upp till min naturnörd stämpel nu. Jag har ju bara ett halvår på mig att bli fullbordad naturare. Det är nog mest egentligen ett knep för att jag inte ska bryta ihop totalt och bara strunta i allt vad plugg och läxor heter. Själva skolan har jag väl inget emot, det är alltid kul att träffa folk, men jag orkar inte intressera mig och anstränga mig för något.
    Handbollen har jag funderar på att lägga av med fram och tillbaka länge nu, ja över ett år i alla fall. Under matchen i lördags undrade jag hur jag ens kan tänka i de banorna. Jag menar handboll är ju otroligt roligt, laget är helt underbart. Men så kommer den där tisdagsträningen när allt går piss och det känns som om man förstör mer än vad man gör nytta. Du kan jag verkligen fråga mig varför jag inte slutat för länge sen.
    Livet är nog, för att citera några av mina goda naturar vänner, som en sinuskurva, först går det lite upp och sen går det ner. Jag är trött på att vela hela tiden. Ena stunden lycklig och nöjd andra stunden deppig och nedstämd.

---

-With that this winter hit an all-time low
Now I don't need it so much
the pain I'm thinking of
This is not happening to us
We never spoke of feelings when we were sober
so what's the use if this is already over
It's already last week's news
between your make-up and your shoes
It's not a lover that you lose-

Molotov Jive <3

---

Snart har det gått en vecka sen skolan började. Redan är man skoltrött. Tur att man kan räkna ner till sportlovet och sen till påsklovet och sedan studenten! Ett halvår kvar nu bara. Det känns otroligt skönt. Inte för att jag har en aning vad jag ska ta mig till med mitt liv, men det löser sig alltid. Tror att jag ska börja leva efter det mottot. Allt löser sig på ett eller annat sett.
   Allt som har hänt inom vårt "gäng" den senaste tiden känns faktiskt som om att det håller på att se ljuset i tunneln slut. Det börjar faktiskt lösa sig. Det kändes nästan helt bra när vi var ute i lördags, allihop för första gången på länge! Det mesta löser sig alltså och det som inte gör det, det struntar man helt enkelt i. Jag tror att jag ska försöka att sluta hänga upp mig på allt och analysera allt fram och tillbaka. Bättre att lösa det där och då eller bara glömma det.

---

  

...

If I could change one thing in life
I'd make time for us
If I could change one thing
I'd make time for us-

Broder Daniel <3

---

Nu när det har blivit nytt år jag till och med nytt decennium tänkte jag att det var dags att ta tag i den här bloggen igen. Jag vet inte varför den har legat på is så länge nu. Visst har jag haft enormt mycket i mitt liv den senaste tiden, men istället för att skita i bloggen kanske jag borde använt den för att bli av med lita av allt det som snurrat i min hjärna. Det har jag inte gjort i alla fall, det har bara inte blivit av. Nu tänkte jag i alla fall börja igen. Börja om på nytt så att säga. Med bloggen, med livet, med allt.
    Senaste tiden har varit fylld av en sån jäkla massa skit. Konfliker har skapats av minsta smågrejer och bråk som inte ens har handlat om en har omvandlats och plötsligt står man mitt i stridens hetta. Jag undrar ibland om detta är ett val som jag har gjort själv. Jag kanske bara måste stå i centrum, känna att allt berör mig och ta åt mig av allt. Men ibland skulle det sitta fint att stå lite utanför allt och se livet från ovan så att säga.
    På någotvis känns det som om jag är tillbaka ner i den skiten som jag hade för några år sedan. Fast det är ändå inte samma sorts skit. Jag blir däremot lika destruktiv, lika överanalyserande och lika kännslosam av det. Jag har börjat lyssna mycket på den sortens musik som jag gjorde då. Musiken blir på något sett en fristad i allt detta. Broder Daniel är något mycket, mycket speciellt, så är det bara. Deras musik är deden ända musik som gör mig så kännslomässig, som gem mig rysningar i hela kroppen. Jag vet dock egentligen inte om det är själva musiken eller om det är allt det jag förknippar med den. Trodde att jag växt ifrån det där lilla emoliknande ( visste man ens vad emo var för något då?) popoffret, som trodde att musiken var något stort något heligt och att hon i princip skulle kunna rädda världen om hon bara lyssnade tillräcklig noga och lärde sig alla texter utantill. Det kanske inte går att växa ifrån det där? Det kanske är en del av den jag är? Jag är inte säker på att jag vill växa ifrån det heller? Jag vill ju vara annorlunda, så där kaxigt strunta i var andra alla andra tycker och precis som vårt kära BD vägra att kompromissa. Detta året ska bli början på något nytt, jag tror att det kommer att bli bra. Vi släpper det gamla nu. Vissa konflikter måste helt enkelt förbli olösta. Men jag ska också ta upp en del av det gamla, göra det till något fint, något bra.

---

-och jag förstår honom
för folk skrattade åt mig
när jag pratade om dig
när jag försvarade dig
jag gick runt och mumlade
jag sa inget mer-

Håkan Hellström <3

---

December har börjat bra, precis så som den ska. Strålande sol och frost i morse. Jag kan säga att jag blev både mycket förvånad och otroligt glad nu efter allt det här regnandet.
    Julen är nog nästan min favorittid på året. Allt blir liksom enkelt då på något sett. Det känns som om man vore barn igen. Det finns inga problem. Nej mitt liv är inte problemfritt. Jag har fortfarande mycket svårt att veta hur jag ska reagera, vad jag har folk och hur jag ska bete mig.
    Allt det är glöms däremot bort när man kommer hem, med frostbitna kinder, till andventsstjärnor och stakar i fönstren och sätter sig under en filt med te och pepparkakor och kollar på Julkalendern, (på svt-play i och för sig, men ändå). Då finns det liksom inga problem längre. Men jag tycker också att julen är en tid att tänka på andra. Om ens egna problem nu trollas bort för en stund kanske man kan försöka hjälpa någon annan att trolla bort sina? Det tror jag i och för sig redan att gör, känner mig lite som en psykolog ibland, och det har jag inget emot. Men som jag sa igår, måste jag försöka det ännu mer.

---

I morse när jag var påväg till min körlektion så hörde jag på radion om några soldater i Afganistan. Jaha tänker ni, vad är det med det. Jag vet inte om det är jag som är löjlig men detta var en tjugotvåårig svensk pojke. Han verkade verkligen vara en pojke. Han önskade att han skulle spela Rise Against - Hero of War, behöver jag säga att jag uppskattar den tusen gånger mer nu, för han och hans vänner. De som fortfarande lyssnade på radio varje morgon och för de som inte längre fanns med dem.
   Detta fick mig att reagera starkt må jag säga. Jag menar krig och död har tidigare varit något för mig som inte hör hemma i min tid, i min värld. Nu blev det så verkligt på något sett. Att hundratals svenska pojkar, för de inte inte mycket annat en pojkar ska behöva se kriget, uppleva det, delta i det och kanske till och med dö under det. Inte för att jag inte tycker att vi Svenskar ska skicka ned våra soldater för att hjälpa till, men för att jag inser hur lite som görs och hur mycket som skulle behöva göras. Idag, just nu faktiskt är det faddergalan på tv också. Jag känner mig så liten så betydelselös. Varför ska jag sitta här hemma på min tjockarumpa, dricka te, kolla på paradise hotel. Gå till skolan varje dag, sedan träna lite och umgås med mina vänner. Spela match och festa lite på helgen. Vad gör det för att hjälpa andra mäniskor? Ingenting, absolut ingenting. Det är det som känns rent utsagt för jävligt. När jag dör, hur jag än dör, idag, imon eller om 70 år så kommer ingen ens märka att jag levt. Och om någon märker det är det knappast på ett positivt sätt. Halva jorden kanske har svämmat över för att jag kört allt för mycket bil och struntat i att återvinna mina mjölkpaket. Vad är det för liv?
    Folk är ute i världen och krigar med livet som insats. Men vad gör jag? Ingenting! Jag måste ta tag i mig själv. Göra något för att hjälpa folk, idag och iframtiden. När man har fått den gåvan som livet faktiskt är måste man, ja det är en skyldighet att använda det på bästa sett, för att påverka, förändra och hjälpa. Annars är det faktiskt helt ärligt talat ingen mening att leva.

---

 -I said I’d die for you
Or was it in my head-

-Today I'm sober today I'm clean
Today I feel like I'm stuck in between-

-Silly as the weather in June, March or December-


-And when I woke up on your kitchen floor
With a headache made in hell
and the flowers that I gave you
smiled at me from the window pane-

-And it feels so good
To be an outlaw in you perfect world-

-Fright night on the radio starving junkies on the tv
I ain’t got nothing against them brother
I just sit and hang around-


-I can make it if it’s good for you
so play me some from 1954-

-I was dreaming ‘bout times
times that are gone
times when I lived alone in my own land called Ochrasy-

-Dreams become clear
the fog gets thicker every time I inhale-

-Honey I love you like the summer falls
and the winter crawls
You're above and beyond me-

-and our town is filled with tears-

-Twilight in my eye
then I can see for seven million miles-

Mando diao <3

---

Det hela började strax för sommarlovet i sjuan. Vi var på klass resa och en klasskamrat hade med sig en skiva med några låtar av ett band som hon gillade det. Jag fick lyssna på dem och jag blev helt såld. Det bandet var Mando diao!
    Jag kom hem och började söka efter låtar på Lime Wire, eller Kazaa kanske man hade på den tiden? Jag hittade väl en handfull låtar. Jag minns exempelvis Mr. Moon och The Band. Ungefär ett år senare släpper Mando Diao sitt tredje album. Min bästa kompis köper den plattan och vi sitter instängda i hennes rum och lyssnar på den om och om igen. Favoriter blir givetvis Long Before Rock'n'roll men också Tv & Me och Song for Aberdeen. Jag blir helt facinerad av att det görs så här bra musik, i Sverige till och med.
   Sedan dess har jag varit ett riktigt inbitet Mando-fan. Jag kan i princip alla låtar, jag äger alla skivor, flertalet affischer och det har blivit hen hel del konserter. Jag har haft perioder i mitt liv då det bara har varit Mando Diao, Mando Diao och Mando Diao. Då min högsta dröm har varit att gifta mig med Björn Dixgård. Nu har jag släppt detta lite och försöker lyssna på all musik jag kommer över. Ja jag har faktiskt skaffat mig lite andra favoriter också.
  Men nu de senaste dagarna har jag fått något form av återfall. Mando Diao har spelats på Spotify, i Cd-spelaren och I-poden i stort sett all min vakna tid. Och nej jag har inte tröttnat på dem. Jag hara bara ännu en gång insett hur jäkla bra de är. Hur mycket jag älskar dem och hur mycker jag älskar deras musik. Därför detta något Mando-influerade inlägget.

---

www.mandodiao.com

-So go chase fortune when I'm gone
I'm guilty of reading my own past-

Mando Diao <3

---

Idag var det biotajm med mina fin fina flickor! New Moon var det som gällde. Jag hade väntat, lite efter sådär. Jag vet. Men nu var det i alla fall dags! Hade laddat upp igår, med att kolla på Twilight hos Linnéa för att frächa upp minnet. Ja inte Linda då, hon hade ju vettigare och viktigare saker för sig. 
   Kan inte säga annat att filmen var annat än mycket bra. Jag menar, jag kan lika gärna erkänna. Jag har köpt hela grejen. Jag har läst böckerna två gånger, jag har sett första filmen tre gånger. När jag läser böckerna lipar jag så att jag inte kan se sidorna. Jag önskar innerligt att jag vore Bella och jag är förälskad i Edward.
  Jag har bara ett litet problem. Jag kan inte sluta jämför filmen med boken. Jag vet att man inte ska göra det. Det är ju liksom två helt olika grejer. Men jag gör det ändå. Jag stör mig på att de kortar ner saker och ändrar ordningen. Men det måste dem ju. Hur lång skulle inte filmen vara om hela boken skulle vara med!
   Det jag vill säga är att till er som inte har läst böckerna, gör det. På engelska! Det blir en helt annat sak. En sak som helt enkelt är för bra för att missa. Och tänk inte, jag ser filmen istället. För det är två helt olika saker.

-So dont you think I know whats wrong
You are acting like I dont witness stories
But you can't push us down
this song is not for you
only for people living like we do, and not for the true -

The sounds <3

---

Nu är jag "back on track" ingen så att säga. Över en månad sedan jag skrev här senast, ja nästan två faktiskt. Dåligt av mig, riktigt dåligt av mig! Vet inte varför det har blivit som det har blivit. Det är ju inte direkt så att det inte har något. De senaste månaderna har nog varit de mest händelse rika mitt liv. Också några av det jobbigaste.
   Det har varit Tyskland hos min goa Lisa, Usa med familjen och massa sjuka och oväntade händelser mitt i vardagen. Det har också blivit en hel del bilder. Det är jag mest besviken på, att jag inte har haft ork och tagit tag i att välja ut redigera och lägga upp. Bilderna vill jag ha ut på bloggen för att få tips, beröm och kritik så att jag kan utvecklas som fotograf. Något som jag verkligen vill göra. 
   Vad gäller bloggen i övrigt kan jag väl känna att det finns en naturlig anledning till att jag inte skrivit så mycket. Jag har helt enkelt inte haft lust att dela med mig av mitt liv det senaste. Jag har haft nog med det själv. Resorna har varit som härliga fristäder där jag äntligen kunnat släppa allt här hemma ett tag. Jar har helt enkelt inte velat blanda in dem i det livet jag lever här hemma. ( Det kan dock hända att jag kommer lägga upp lite bilder från Tyskland och Usa någon dag snart, om jag känner för det och orkar)
    Det känns som om jag lever i motvind, eller kanske inte motvind. Mer i en tyfon, heter det så, allt snurrar iallafall runt, runt väldigt fort och tar tvära och oväntade kast. Jag vet inte riktitg hur jag ska göra för att komma ur det här men jag vill iallafall inte välja sida. Tänker inte välja sida. Det har blivit så att jag snackat mer med vissa och mindre med andra. Så blir det kanske, men så vill jag inte ha det. Måste nog ta ett snack med andra. Jag står inte ut att inte veta var jag har folk. Jag vill inte att någon ska dra förhastade slutsatser om mig.

---

Planen är bilder som sagt. Så här får ni två stycken på två fina, fantastiska, fotogeniska, flickor!

-Det var en gång för så länge sen
Du och jag slogs mot dumheten-

-Det var en gång i ett annat liv
Ett annat dom mot ett annat vi och jag-

-Den fria viljan var vår tonårsdröm
Men vi är bara instinkt, bara djur och allt är lögn-

Kent <3

---

Idag har varit en bra dag! I och för sig började jag åtta-tjugo med tre timmars matteprov. Inte så kul! Fast jag tror att det gick ganska bra ändå. Känns som om gårdagens pluggande ändå hade gjort lite nytta. Tidigt fick jag gå upp också. Min goa pappa har blivit gammal och fyller femtio idag. Så imorse var det grattning med paket och sång runt sjusnåret.
    Tidig morgon och sedan jobbigt prov men dagen känns ändå bra. Inget plugg för första gången på länge. Träningen i eftermiddags var rolig och mycket bra. Sedan hem och äta mat och tårta, mums! Nu börjar den här dagen ta slut, hela min familj har gått och lagt sig. Så jag sitter här i min ensamhet, myser och lyssnar på Kent. Musiken gör nog ändå mina dagar. Ibland känns det som om jag lever för musiken. Musiken är mitt liv. Så musik blir ett ganska bra avslut på en bra dag som förhoppningsvis ska bli en bra natt. Fast inte riktigt än.
    Varför är det mycket skönare att sova på morgon än vad det är på kvällen? Man ligger ju i samma säng. Att ligga och somna om på morgonen är väl bland det underbaraste. När man går man går och lägger sig på kvällen gör man det mest bara för att man måste, för att det är dags. Inte för at det är skönt och mysigt direkt. Fast snart måste jag ändå, för att det är dags liksom...

---

Äntligen klar med min projektrapport. Livet är underbart nu måste jag säga när jag sitter här med bulle och mjölk på kanelbullens kväll, ja det är väl inte dag längre, med Miss Li trallande i bakgrunden. Det skulle nästan kunna vara helt perfekt om jag inte hade det där mattprovet på tisdag hängande över mig också. Om jag inte hade slått upp min satans lårkaka på höften. Kan man ha en lårkaka på höften? Jag har inte riktigt kommit fram till något svar på det ännu. Lårkakan fick jag på kvällens match som vi dessutom förlorat. Livet hade kunnat vara lite mer perfekt om det inte var måndag imon och om inte hela helgen försvunnit spårlöst. Den helgen som jag skulle ha så gått om tid att plugga på. Det blev lite ändrade planer om man säger så. Fullt upp hetsigt och sönderstessat som vanligt.
    Fredag var det utgång med Elin efter träningen. Det var kul, det var härligt, det var dans, dans, dans! Sedan 03.17 tåget till Partille och promenad i bara stumporna, jag hade skoskav, upp för alla backarna. Där blev det gott och blandat med jordgubbssaft. Efter det några timmars sömn innan det var dags att åka hem och göra mig iordning för släktkalas hos mormor. Sedan hem och somna i soffan till körslaget.
    Idag har det varit full fart. Stallet, plugg, handboll och mer plugg. Men nu har jag äntligen bestämmt mig för att det är färdig pluggat för ikväll. Projektrapporten är klar, hur bra den blev är en annan femma, och matten får vänta till imon. Jag börjar faktiskt lite smått se vägens ände. 

---