Tunga tankar
Jag tror att det är något fel på mig. Det måste nog vara så. Det är väl inte meningen att det ska kännas såhär. Jag har allt man kan be om. En underbar familj, fantastiska vänner, ett bra liv. Ändå känns det som om något inte är riktigt som det ska. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men något är det. Det har aldrig känns såhär förut. Så varför gör det de nu? Det känns som om jag har ett stort svart hål innuti mig som växer sig större och större för varje dag. Som om en liten bit ramlar ner djupare och djupare varje dag.
Är det skolan som får mig att må så här? Jag är så extremt skoltrött. Jag har aldrig varit såhär skoltrött, aldrig någonsin. Skolan har ju inte ens hållit på i två veckor. Är det handbollen? Jag känner ingen motivation till att gå på träningarna längre. Ingen motivation alls.
Jag vet inte! Jag vet bara att jag måste fundera på detta. Lösa det. Men det orkar jag inte nu. Det orkar jag inte överhuvudtaget. Det är jobbigt att tänktaoch fundera. Nu ska jag försöka låta bli att använda min hjärna ett tag med hjälp av lite bra musik och för andra gången ska jag försvinna in i Bella och Edwards värld. Det är bättre att ägna sig åt andras problem än sina egna.
Söta underbara du!<3 Inte är det något fel på dig! :O Ibland är man bara inte lycklig, inget mer med det!
Just let me know om det finns något jag kan göra! Har ett förslag som går ut på att ha fler knäppa msn-konversationer ;) De piggar kanske upp för stunden iaf, och sedan tar du resten som det kommer. Behöver inte lösa allt på en dag, ta lite åt gången så blir det lättare :)
Puss & kram! <3
Fin blogg föresten! :) Kommer följa troget! ;)
Känner igen det du pratar om. Det kan helt enkelt vara så ibland, för alla. Tyvärr är det så. Men man måste kanske uppleva en nedgång för att förstå hur bra man egentlien har det, eller hur kul man har det när man väl har det så där jättekul :) Och det med handbollen, låter lite som mig för ett år sedan...hoppas du hittar tillbaka till motivationen! Kram
Oj. Förra inlägget var från mig.
