Sara

Nu sitter jag här och snorar igen. Suck! Förklyd igen. Det är aldrig så att jag är sjuk på riktigt. Inte så sjuk man får ligga i sängen hela dagen kolla på tv, läsa, lyssna på bra musik och bara mysa. Nej då! Men inte är man frisk heller. Med en värkande hals, känns typ som om jag svalt taggtråd, och rinnande näsa får man ändå pallra sig upp klockan sju för att gå till skolan. Sedan när skolan väl är över tänkar man; skönt nu kan jag äntligen slappa lite! Men nej inte nu heller. Då har man ju massvis att plugga. Det är ingen som bryr sig om att jag har en lita kråka i näsan. Inte ens jag själv. Nej allt ska rulla på precis som vanligt. Jag har massvis att göra. Fullt upp hela tiden som vanligt. Inte många minuter över. Och inte ens för en enda liten sekund har man tid att vara, just det sjuk.

---

Nu är det höst! På riktigt höst. Innan har det bara varit lite på låtsas, men nu är det höst, på riktigt! Löven är inte längre gröna utan gula, röda, bruna och virvlar omkring i blåsten. Idag gick jag upp klockan 6 och det var mörkt väldigt mörkt. Sedan bar det av till Skara för att spela match nummer tre i junior SM steg 1. Så hela denna helgen har varit fullspäckad med handboll, handboll och lite mer handboll. Blandat resultat, men jag får väl vara nöjd med tanke på förutsättningarna...
   Blå och med ett enormt smärtande ben, eller rumpa kanske det mer är, jag vet inte. Lårkakor gör i alla fall oförskämt ont! Inser att jag har massvis av vettigare saker att göra, typ plugga, men vem orkar det. Föresten är det ingen idé att börja. Ska snart sticka iväg till stallet... Hur det nu ska gå!? Aja det löser sig!

---

Hösten i bilder

Jag vill ha en polaroidkamera! Älskar känslan i polaroid bilder. Den är fan oslagbar. Jag måste få tag i en. Det tror jag i och för sig inte är sådär jättesvårt. Finns massvis om man söker på blocket, ebay eller liknande. Problemet är att film och kemikalier är väldigt dyrt. Jag är fattig student. Polaroidfilm har dessutom slutat att tillverkas. Inte okej! Det är prat om att något annat företag ska köpa upp dom och börja tillverka igen. Hoppas, hoppas, hoppas.
   Jag hittade ett ganska kul program där man kan göra fejkade polaroidbilder av vanliga digitalfoton. (http://www.poladroid.net/ ) Det måste jag prova någon dag. Inte alls samma sak, men i alla fall lite kul tidsfördriv tills jag får fixat en riktig kamera. När jag har blivit rik med andra ord. Det lär nog dröja... Men julklapp kanske inte är en så dum idè.

---

Tänk att en blick kan säga så mycket...

-Behöver lite kärlek från fel sort
och sympatier från fel håll-

(Håkan Hellström <3)

---

Här följer några av bilderna från min lilla fotopromenad.
Det finns många fler! Blev en del riktiga godbitar faktiskt.
De lägger jag nog upp en annan dag. Nu blir det lite mörkt, och dystert.
Det är så jag känner mig.
Det är höst!

Längesen var det som jag skrev här senast nu! Jag har helt enkelt inte kännt något behov av att skriva av mig. För även om det känns som om det finns ett, eller ett par hål inom mig, något som saknas liksom, så har mitt liv det senaste varit ganska bra! Jag har haft fullt upp. Ingen tid över till att fundera.
    Universeum gjorde susen. Det var otroligt lärorikt och jag lärde känna nya underbara människor. Sedan var det kul också. Jag har ju alltid sagt att jag aldrig ska bli lärare. Nej aldrig någonsin! Men nu vet jag inte riktigt längre... Barnen var supergoa.
    Veckorna på Universeum har varit bra. Dagarna har varit långa och ibland jobbiga. Sedan för det mesta handbollsträning på det och så match nu denna och förra helgen. Fullt upp. Men det är bra. Jag ska inte har för mycket tid över. Då börjar jag bara tänka, fundera och jobba mig. Det är bättre när det går i ett och när dagen väl är över så ska man vara så trött så att tankarna inte orkar snurra.
   
Nu är jag i alla falll tillbaka i skolan igen, tillbaka till vardagen. Kan väl inte säga att det känns sådär jättebra. Men det är inte mycket att göra åt det. Jag måste lära mig att leva, leva mitt liv som det är, helt enkelt. Massor av plugg har jag också. Det är det jag borde ägna mig just nu. Projektrapport, engelska och så de där satans orden. Men plugg och jag går inte riktigt ihop. När man pluggar flyger tankarna allt för lätt iväg. Och om man låter tankarna flyga fritt slutar det ofta illa. Gud vad jag har blivit dålig på att koncentrera mig det sista.
    Plugga, plugga stenhårt är vad jag borde göra nu. Men jag klarar inte mer. Har ändå skrivit hela inldeningen på projektrapporten. Duktigt Sara! Det får räcka för idag. Jag tror att jag tar en liten sväng ut med kameran istället. Kanske det kommer några bilder sen. Jag känner att helgen kommer att bli underbar, helt jävla underbar, fylld med plugg...

*Inte tänka
Inte känna
Inte tycka

Musik i mina öron
Hög volym, så hög det går

Inte gråta
Inte skratta
Inte skrika

Täcket över huvudet
armarna runt knänan

Inte leva
Inte dö
Bara vara*

---

 Några bilder från promenaden genom Gbg med Lollo

Guud vad jag är trött! Har förstått att mitt liv, som jag i vanliga fall tycker är ganska häktiskt, egentligen är rätt så slappt. En vecka med tidiga mornar och sena eftermiddagar men framför allt massvis med underbara ungar och nya vänner.
    Mitt projektarbete på Universeum har verkligen inte varit som jag tänkt mig. Det har varit mycket jobbigare men också mycker roligare. Barnen, och de flesta vuxna, är helt underbara och man kännar sig verkligen uppskattad. Det känns så skönt. Jag behöver verkligen lite ljus i mitt liv just nu. Måste också säga att projektet har gett mig nya erfarenheter, nya vänner och förstärkt relationerna till de som jag redan har. Då har ändå bara en vecka gått. En hel kvar asså. Detta lovar gott!
    Jag känner mig faktiskt riktigt glad när jag skriver detta till tonerna av Erik Hassles nya album, you better check it out. Även om livet har sina små ljuspunkter då och då, känns det lite som om det ligger en grå, dammig slöja över min värld. Men idag ialla fall för en stund har jag krupit ur slöjan. Jag ser ljuset igen.

---

*Drömmar, fantasier, sagor
Som att sväva på rosa små moln
Instängd i sin egen lilla såpbubbla,
utan minsta längtan ur den
Älvor på ängen och riddare på vita hästar
Enhörningar och prinsessor
Jag är kär
Jag lever i ett förtrollat land
Men tänk om förtrollningen bryts
Jag kanske vaknar upp ur drömmen
Sagan kanske slutar olyckligt*

---

Lördagen var en stressig dag som tillslut ledde till en bra kväll! Började morgonen med en cykeltur fram och tillbaka till stallet i regn. När jag äntligen kommer hem vi sådär halv tre, eftersom att jag var så seg och inte orkade gå upp tidigt, så ska jag baka kladdkaka till kvällen. Jag öppnar kylen och då märker jag det, det finns inga ägg. Så det blir till att sätta sig på cykeln ännu en gång och cykla i racerfart till affären och köpa ägg. Sedan baka snabbt som attan. Har dock kommit fram till att det inte går att baka särskillt fort. Kladdkakan måste liksom vara i ugnen i 30 minuter. Det spelar ingen roll hur mycket man försöker få den att skynda sig lite.
   Tog en snabbdusch, eller så snabbt som det kan gå när man ska tvätta håret och raka benen, och slängde på mig min underbara silveroutfit. För ikväll var det party för att fira min 18-årsdag. Och temat var ju, just det enfärgat! Folket börjar droppa in och tacos stod snart på bordet. Sedan var det dags att käka upp mina och Linnéas, glöm inte den, kladdkakor. Efter det kom de berömda vodkaflaskorna fram och så blev kvällen som det blev. Vi är knäppa, konstiga, galna ja allt det där. Men jag hade i alla fall en ganska rolig kväll.

*Längtan, ett evigt väntande
Jag räknar ner
År, månader och veckor
Blir dagar, timmar, minuter och sekunder
Förväntan, nu gäller det
Sockerbdricksbubbel i magen
Jag börjar få svårt att få still
Vill bara hoppa omkring, skrika rakt ut
Äntligen händer det.

Men någoting går snett
Det blir inte fantastisk utan fruktansvärt
Som om den där sockerdricksflaskan i magen
Smäller, exploderar i tusen bitar
Tårarna börjar svämma över
Det skulle inte bli så här
Men vad kan jag göra annat att vänta?
Ett nytt evigt längtande
Nya år, månader och veckor
som blir dagar timmar minuter och sekunder.*


En dikt jag skerv dagen innan min födelsedag, men som passar lika bra idag.

---

Jag tror att det är något fel på mig. Det måste nog vara så. Det är väl inte meningen att det ska kännas såhär. Jag har allt man kan be om. En underbar familj, fantastiska vänner, ett bra liv. Ändå känns det som om något inte är riktigt som det ska. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men något är det. Det har aldrig känns såhär förut. Så varför gör det de nu? Det känns som om jag har ett stort svart hål innuti mig som växer sig större och större för varje dag. Som om en liten bit ramlar ner djupare och djupare varje dag.
    Är det skolan som får mig att må så här? Jag är så extremt skoltrött. Jag har aldrig varit såhär skoltrött, aldrig någonsin. Skolan har ju inte ens hållit på i två veckor. Är det handbollen? Jag känner ingen motivation till att gå på träningarna längre. Ingen motivation alls.
    Jag vet inte! Jag vet bara att jag måste fundera på detta. Lösa det. Men det orkar jag inte nu. Det orkar jag inte överhuvudtaget. Det är jobbigt att tänktaoch fundera. Nu ska jag försöka låta bli att använda min hjärna ett tag med hjälp av lite bra musik och för andra gången ska jag försvinna in i Bella och Edwards värld. Det är bättre att ägna sig åt andras problem än sina egna.

---