En promenad längs minnenas kvarter


-How many special people change?
How many lives are living strange?
Where were you while we were getting high?
Slowly walking down the hall
Faster than a cannonball
Where were you while we were getting high?-

Oasis <3



Igår blev jag påminnd om det förflutna. Människor ändras inte sägs det ju. Det vill jag tro på. Men om det inte är jag som har ändrats måste det vara världen runt omkring mig som har ändrats. När jag tnker efter är det egentligen sjukt hur mycket jag har växt som person de senaste åren. Från att vara en skrikig nybliven tonåring som samtidigt innerst inne var extremt osäker och kunde bryta ihop för minsta lilla. Till att bli en nästan vuxen ung kvinna som vet vad hon vill och förstår konsekvenserna av sina handligar. Jag skriver nästan vuxen... Riktigt vuxen känner jag mig inte än. Snart ska jag ut och pröva mina vingar, helt själv ska jag lämna boet. Kanske är det då jag kan ta det sista steget.
    Vänner, föräldrar och lärare har givetvis varit viktiga i den personliga utveckligen. Men det är något annat som har varit större. Något som jag älskat och hatat och som jag många gånger har funderat på att lägga av med. Idag är jag mycket glad att jag hållt i hela vägen. Det känns lite vemodigt att jag snart ska lämna er!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0