Sara

...

If I could change one thing in life
I'd make time for us
If I could change one thing
I'd make time for us-

Broder Daniel <3

---

Nu när det har blivit nytt år jag till och med nytt decennium tänkte jag att det var dags att ta tag i den här bloggen igen. Jag vet inte varför den har legat på is så länge nu. Visst har jag haft enormt mycket i mitt liv den senaste tiden, men istället för att skita i bloggen kanske jag borde använt den för att bli av med lita av allt det som snurrat i min hjärna. Det har jag inte gjort i alla fall, det har bara inte blivit av. Nu tänkte jag i alla fall börja igen. Börja om på nytt så att säga. Med bloggen, med livet, med allt.
    Senaste tiden har varit fylld av en sån jäkla massa skit. Konfliker har skapats av minsta smågrejer och bråk som inte ens har handlat om en har omvandlats och plötsligt står man mitt i stridens hetta. Jag undrar ibland om detta är ett val som jag har gjort själv. Jag kanske bara måste stå i centrum, känna att allt berör mig och ta åt mig av allt. Men ibland skulle det sitta fint att stå lite utanför allt och se livet från ovan så att säga.
    På någotvis känns det som om jag är tillbaka ner i den skiten som jag hade för några år sedan. Fast det är ändå inte samma sorts skit. Jag blir däremot lika destruktiv, lika överanalyserande och lika kännslosam av det. Jag har börjat lyssna mycket på den sortens musik som jag gjorde då. Musiken blir på något sett en fristad i allt detta. Broder Daniel är något mycket, mycket speciellt, så är det bara. Deras musik är deden ända musik som gör mig så kännslomässig, som gem mig rysningar i hela kroppen. Jag vet dock egentligen inte om det är själva musiken eller om det är allt det jag förknippar med den. Trodde att jag växt ifrån det där lilla emoliknande ( visste man ens vad emo var för något då?) popoffret, som trodde att musiken var något stort något heligt och att hon i princip skulle kunna rädda världen om hon bara lyssnade tillräcklig noga och lärde sig alla texter utantill. Det kanske inte går att växa ifrån det där? Det kanske är en del av den jag är? Jag är inte säker på att jag vill växa ifrån det heller? Jag vill ju vara annorlunda, så där kaxigt strunta i var andra alla andra tycker och precis som vårt kära BD vägra att kompromissa. Detta året ska bli början på något nytt, jag tror att det kommer att bli bra. Vi släpper det gamla nu. Vissa konflikter måste helt enkelt förbli olösta. Men jag ska också ta upp en del av det gamla, göra det till något fint, något bra.

---